FOTO 264 RÖRANDE (249)

Det är så rörande att se Alfons springa runt i blåbärsriset. Söndagsmorgonen för två veckor sen var han så dålig så vi var säkra på att vi måste låta honom somna in. Han kunde inte gå, bakbenen bar honom inte, han varken såg eller hörde oss och hela tiden rörde han huvudet fram och tillbaka. Eftersom han snart är 12 år gammal anade vi att detta var slutet. Vi åkte 15 mil till djursjukhuset och när vi kom dit var han lite bättre. Veterinären förklarade att detta var mycket allvarligt och att vi skulle ge honom den dagen för att se vad som hände. Hon sa att vi skulle ställa in oss på att han inte skulle bli bättre och att vi i och med det måste låta honom somna in.  Vi fick lämna honom på djursjukhuset för observation och med tårarna rinnande åkte vi därifrån. 1,5 timme senare ringde veterinären och jag vågade nästan inte svara i telefonen. Hon berättade att han blivit bättre; Han gick (lite vingligt) drack vatten och åt lite mat så "ni kan komma och hämta honom nu. Det ser ut som om han klarar det här". 

Nu, två veckor senare går han som vanligt på sina långpromenader, han vill gräva efter råttor i mossan och leker gärna med sina favoritleksaker. Vi ser ingenting av att han var så sjuk för två veckor sen.  Det är så rörande att vi har honom hos oss ett tag till och nu njuter jag ännu mer av den glädje som han ger oss. 

Veterinären trodde att det var en stroke och när vi kom googlade vi på Alfons symptom och fann att Vestibulärt syndrom verkade stämma väldigt bra in på hur han reagerade denna hemska förmiddag.